Rysslands Halverade Generation – En Utmaning för Ekonomin

2,492 views

13.11.2013 0 Comments

Rysslands befolkning krymper inte längre, men antalet unga vuxna har nästan halverats under fem år, mellan åren 2006 och 2013. Befolkningen i arbetsför ålder kommer att minska med 10 miljoner fram till år 2020.

nder de senaste tjugo åren har vi ständigt hört att en enorm demografisk kris ska drabba Ryssland på 2010-talet. Men när vi nu närmar oss år 2014 tycks en överraskande vändning ha skett i Ryssland. Befolkningsutvecklingen har stabiliserats; födelsetalet stiger och dödligheten minskar. Befolkningen ökade faktiskt om än blygsamt redan under åren 2010, 2011 och 2012. Tyvärr drar vissa partiska och oprofessionella bedömare fortfarande sina siffror från tidigt 2000-tal som i denna artikel i Washington Times. En mer sanningsenlig framställning av den demografiska situationen presenteras av Mark Adomanis i Forbes 11 Things Everyone Should Know About Russian Demography.

Men de positiva trenderna i den sammanfattande figuren överskuggas av den kris som Ryssland står inför just nu; den halverade generationen. Ryssland står inför nästintill en halvering av befolkningen i åldern 8-24 jämfört med situationen för några år sedan. De låga födelsetalen under åren av ekonomiska och sociala svårigheter på 1990-talet resulterar nu i en dramatisk minskning av antalet unga vuxna, det vill säga de som ska ersätta de tidigare generationerna på universiteten och på arbetsmarknaden.

Under år 1983-1988 föddes cirka 2,4 miljoner barn varje år, men år 1989 sjönk antalet födslar till under 2 miljoner. Detta följdes av ytterligare en stadig nedgång för att nå låga 1,2 miljoner år 1999. Efter det har födslarna ökat till 1,9 miljoner år 2012. (Figur 1). Det här innebär att medan cirka 2,5 miljoner människor nådde vuxen ålder (18 år) år 2005, halverades siffran år 2013 till endast 1,2 miljoner adertonåringar. Siffran ökar endast något år 2020. Därefter kan man vara uppe i 1,5 miljoner, vilket fortfarande är mycket lägre än antalet unga vuxna i mitten av 2000-talet.

Figur 1 KURVA AV DEN HALVERADE GENERATIONEN – UNGA VUXNA SOM NÅR VUXEN ÅLDER ÅRENÂ 2001 till 2030

Hur dramatisk situationen är ser man på antalet studerande vid högskolor och universitet. År 2009 fanns ännu 7,4 miljoner studerande, men under studieåret 2013/2014 var färre än 6 miljoner studerande inskrivna och denna siffra väntas sjunka ytterligare till 4,2 miljoner under de närmaste åren detta är det totala antalet studerande på alla nivåer ¹. Det innebär att under de följande 10 åren kommer färre än en miljon studerande att ta examen varje år och komma ut på arbetsmarknaden. Med tanke på att sysselsättningen praktiskt taget är total (arbetslösheten ligger på 5,2 % i augusti 2013 källa: Rosstat) och det faktum att den ryska arbetsmarknaden under de senaste åren har kunnat ta emot den dubbla mängden studerande, kommer det här att innebära ett enormt underskott av ungdomar ute på arbetsmarknaden².

Fenomenet den halverade generationen leder till att den totala befolkningen i arbetsför ålder krymper avsevärt. Enligt prognoserna kommer den ryska befolkningen i arbetsför ålder att minska från dagens nivå på cirka 87 miljoner med cirka 10 miljoner eller cirka 10 % mellan åren 2020 och 2025 .

Det här blir en svår utmaning för ekonomin totalt sett och för alla företagsledare. Det gäller att hålla rätt kurs i den nya verkligheten. Halveringen av nybörjare kommer att tvinga företagen att helt omvärdera sina strategier för den mänskliga resursen och sina affärsstrategier.

Det är en fråga om absoluta tal: Var får man tag på folk som gör det extra arbete som traditionellt har tilldelats unga och energiska nykomlingar? Men det är också en fråga om att fostra talanger. Nu måste företagen kämpa om talangerna. De kommer att tvingas att allvarligt ompröva sitt HR brand (sin attraktivitet som arbetsgivare) och sina rekryteringsstrategier för att locka talanger. Och den halverade generationen kommer att gagnas av valmöjligheterna. De är en bortskämd generation som kommer att syna arbetsgivarna för att bedöma vad de har att erbjuda. Det är den generation som är född efter år 1985 och har vuxit upp i den digitala tidsåldern, den som Pekka Viljakainen kallar PlayStationgenerationen i sin bok No Fear: Business Leadership for the Digital Age. Dessa människor kan inte hunsas omkring enlight de gamla ledningsmodellerna. De vill arbeta på företag som har en modern företagskultur med mentalt och tekniskt inspirerande ledare som ger dem utmaningar men som också erbjuder rätt balans mellan arbete och privatliv. Därför måste företagen lägga ner stort arbete på att utveckla en företagskultur som drar till sig de bästa medarbetarna och som gynnar ett dynamiskt, modernt och effektivt sätt att arbeta. Det handlar också om att förbättra arbetsproduktiviteten genom att riva ner hierarkier och avlägsna byråkratiska regler och praxis som hindrar effektivitet och nytänkande.

Ledarskaps stilen måste förbättras. Bort med den kommando- och kontrollmentalitet som råder i de flesta ryska bolag och även i de västerländska företag i Ryssland som har alltför länge låtit bli att bry sig om att utveckla sina företagskulturer. Vad som behövs nu är arbetskulturer där hierarkin är minimal och där principerna om medarbetarnas engagemang betonas starkt. Medarbetarnas engagemang handlar om hur man ska uppnå företagets strategiska mål genom att skapa förutsättningar för att varje anställd, hur chefen och den verkställande direktören ska göra sitt bästa för verksamheten.

Endast företag som styrs av principen om engagemang kan vinna i jakten på den krympande talangpotentialen och behålla de bästa medarbetarna. Goda inspirerade ledare kan vända denna utmaning till en möjlighet eftersom den allmänna nivån på förvaltning i Ryssland uppriktigt sagt är så dålig idag att de som kommer att satsa på utveckling av sina företagskulturer och och allvarligt rikta sig in på att införa principerna om medarbetarengagemang kommer att se de positiva effekterna av sina satsningar. Och det snabbt.

Utvecklande av företagskulturen är det viktigaste elementet i moderniseringen av affärslivet och för effektiverandet av produktiviteten, vilket Ryssland har ett så trängande behov av. Att utveckla kulturer handlar inte endast om beteende och mänskliga relationer, det handlar också om att modernisera affärsprocesser. Alla processer och regler som styr dem måste rationaliseras. Företagen måste rensas från alla byråkratiska procedurer och alla byråkratiska sinnade chefer som upprätthåller dem. Det måste finnas en gemensam medvetenhet i hela organisationen om att var och en är där för att framgångsrikt sälja företagets produkter och tjänster av utmärkt kvalitet till sina kunder och att servicekonceptet är totalt. I ett företag med rätt kultur förstår alla att arbetet sist och slutligen går ut på att var och en bidrar till framgång gällande försäljningen av företagets tjänster och produkter. En konsekvens av detta är att företagen måste sträva efter att lägga ut en större del av sina uppgifter. Särskilt väl lämpade för outsourcing är till exempel följande funktioner: bokföring och redovisning, lönetjänster, HR-tjänster och rekrytering, IT, samt juridiska tjänster.

En annan konsekvens av det minskade antalet unga vuxna och den krympande arbetsföra befolkningen är att man måste frångå det kraftiga beroendet av närvaro i Moskva och Sankt Petersburg. Det kommer att finnas ett behov att sprida verksamhet över hela Ryssland och även till utlandet. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att fundera på vad tullunionen mellan Vitryssland och Kazakstan har att erbjuda och Armenien som väntas ansluta sig.

I denna situation vore det synnerligen önskvärt att den ryska regeringen skulle avstå från kravet på arbetstillstånd och visum för utländska praktikanter för att kompensera nedgången i antalet unga ryssar. Efter att ha kunnat praktisera i Ryssland finns det en stor chans att en sådan ung vuxen skulle välja att göra sin karriär på denna givande marknad.

Rysslands Halverade Generation – En Utmaning för Ekonomin

Jon Hellevig